Torsdag 11 juli.
Startade från Sandhem kl 07.30. Vädret var mulet och temperaturen runt +15 grader. Gjorde första stoppet på Tre Snäckor i Borås där jag fick en värmande kopp kaffe.
När jag var klar med detta och skulle åka vidare så stod det två mc-åkare och tittade på Velon och vi började pratas vid. Då visade det sig att de också skulle med färjan till Newcastle.
Vi ankom till Skandiahamnen strax efter kl 10.00 och det var bara att åka direkt på färjan, surra fast Velon och leta upp sin hytt. Kl 11.00 avseglade vi från Göteborg.
Fredag 12 juli.
Jag vaknade kl 06.00 och gick upp på däck för att se hur vädret var -- det var en tät engelsk dimma och lätt duggregn. Efter att ha inspekterat att Velon klarat överfarten så här långt, var det dax för frukost för att själv klara den långa resdag som väntade.
Färjan kom på minuten 08.00 till Newcastle -- tull och passkontroll var sedan över på några minuter. Mitt program för dagen var att jag skulle ta mej de 450 km till Elgin. Efter lite felkörning i Newcastle fann jag väg A696 mot Edinburgh och väl där missade jag ringvägen och var på väg mot staden centrum, men som tur var anade jag det och vände åter.
Följde ringvägen och vidare på bron över Firth of Forth, en havsvik som går en bra bit in i landet. Följde sedan M90 till Perth, höll 60 miles (knappt 100 km) på den trefiliga motorvägen. Norr om Perth skulle jag sedan ta väg A93 vidare norrut, men dålig skyltning gjorde att jag åkte ca 16 km för långt och fick vända åter.
Passerade Blairgowrie och efter ytterligare en bit väg kändes det som om Velon inte svarade på gas -- det gick tungt, i med trean och nu gick det bättre. Det var så att naturen var så storslagen att man inte märkte att det gick rejält uppåt, men sen kom dimman och det blev kallt som attan. Inte att undra på, för jag var nu vid The Cairwells skidcentrum som låg på 3059 fot över havet.
Här uppe var det rena kalfjället. Jag drog vidare och nu gick det lättare, för nu var det utför ner till Braemar. Här tankade jag och tog paus. Det var skönt, då jag i stort sett kört i ett sedan Newcastle.
Gick runt lite i den vackra byn, med en å som rann igenom -- köpte en sandwich och satte mig i solen som nu kommit fram. När jag satt där hörde jag ljudet från nå't gammalt engelskt som passerade uppför mot byn.
Det var två gamla stelbenade Matchless som passerade mot berget och dom hade ett hårt prov framför sej. Min paus var över och jag gav mig iväg genom Ballochbuie forest, som var en grönskande dal med en å längs med vägen. I Crathie vek jag av på A976, som var en "singel track road".
Det var första gången jag kom i kontakt med en sådan smal väg, som bara rymmer en bil i bredd och det skulle bli många sådana på den fortsatta resan. Här bar det uppför på tvåans växel och med jämna mellanrum fick man hålla in på en av mötesplatserna när man mötte någon stor tysk husbil.
Efter ca 50 km klättrande, började det åter gå utför igen när en skylt talade om att "single malt area start hear" -- jag hade kommit in i ett Whisky distrikt. Var framme i Elgin kl 18.00, hittade hotellet omgående och träffade där min kompis.
Vi åt en god middag, sedan var det skönt med en säng efter 450 km och 10 timmar på Velon.
Lördag 13 juli.
Startade kl 08.00 på morgonen och åkte 8 km norrut till Branderburgh och följde kusten västerut mot Invernes.
Gjorde ett stopp vid ett gammalt fort som var museum, Fort Georg, och gick där i en timme -- där fanns bl.a. en hel sal med gamla vapen. Kom sedan in i Invernes, där jag tankade, och åkte söderut på väg A82 längs med Loch Ness vänstra strand. Först följde man River Ness Canal innan man kom fram till sjön, där det gick ganska stora vågor den här dan.
Stannade i Drumnadrochit, där Nessymuséet ligger (sjöodjuret Nessy i Loch Ness) -- hoppade över ett besök denna gång eftersom jag var där för tre år sedan, men det är värt ett besök. Fortsatte utmed Loch Ness ytterligare ca 20 km, tog sedan av rakt västerut mot Kyle of Lochalsh, vägen går i en dalgång med gröna berg som är 2500 fot höga på båda sidor. Passerade den stora kraftverksdammen Loch Cluanie och kom ner till en vik av havet som heter Loch Duich.
Åkte på den norra sidan ner till Eilean Donan Castle. Gjorde ett stopp vid slottet som låg mycket vackert vid en havsvik, med en fantastisk stenbro ut till slottet. Sedan återstod bara 10 km ner till Lyle of Lochalsh, där jag tänkte övernatta för att nästa morgon åka över till Isle of Skye.
Letade mig direkt till turistinformationen, vilket är ett smidigt sätt att hitta ett bra Bed and Breakfast och det kostar inget extra. Trots att klockan inte var mer än 15.00 så var alla B&B upptagna, så jag fick ta ett B&B på hotell, vilket var något dyrare och kostade 25 pound. Eftersom klockan inte var så mycket, så satsade jag på en vandring upp på ett berg alldeles bakom hotellet. Det såg inte ut att vara så långt upp, men det tog 1 ½ timme.
Det var det värt, för när jag nådde toppen hade jag en underbar utsikt över bron och ön Skye. Tog mig sedan tillbaka till hotellet för middag och ett pub besök.
Söndag 14 juli.
Startade kl. 09.00 efter en fantastisk engelsk frukost. Kom till bron, där det kostade 2,5 pound att passera.
Velon hade lite svårt att gå på tomgång, då den var kall, men mannen vid betalningsstället märkte detta -- stack han ut handen genom luckan och höll gas med ett leende på läpparna, medan jag fick fram pengarna.
Jag åkte norrut på Skyes östkust till Portree, där vägen gick alldeles utmed kusten, med otroligt vackra gröna berg som en golfgreen långt upp. I Portree fick jag en timmes regnstopp -- ja, det var faktiskt den enda riktiga regnskuren på hela resan.
Åkte vidare till Kilt Rock. med enorma lodrätt stup ner i havet och det blåste verkligen friskt där längs kanten. Norr om Kilt Rock tog jag en liten väg rakt över till västsidan. Stigningen på denna single track road var 1:7, så det blev faktiskt att åka på 1:ans växel, för där var krokigt och många husbilar längs vägen. Kom ner till Uig efter en hisnande färd och intog den sedvanliga lunchen på en pub, som bestod av två skinkmackor och en halva öl. Billigt och gott. Efteråt åkte jag vidare mot nästa mål som var Dunvegan Castle. Strax före slottet stod en svensk mc utmed vägen och jag stannade.
Det var Håkan och Mia från Kolsva och vi tog sällskap till slottet. Efter det besöket bestämde vi att åka tillsammans till Broadford där vi skulle övernatta. Vi åkte sakta genom huvudgatan, då vi upptäckte en B&B-skylt med en mc. Det verkade ju bra, så vi körde upp till ett hus, som visade sig ha en mindre skrotgård bakom huset. Där fanns gamla mc, traktorer, bilar m.m. Nu var vi där, så vi tog detta BoB och det var inget större fel på rummen. Efter lite personlig service gick vi på byn för att få middag. Vi fann en liten restaurang, där vi åt.
När vi skulle lämna stället fick vi se ett svenskt par som jag kände igen från färjan. Det var Klasse och Kristina från Huddinge -- dom åkte på en mörkröd BMW från 1964 och vi bestämde träff lite senare på puben i byn.
Måndag 15 juli.
Vid 9-tiden på förmiddagen var vi klara för avfärd i ett lätt duggregn. Håkan och Mia skulle åka via bron över till fastlandet, medan åkte söderut för att ta färjan från Armadale - Mallaig.
Härifrån följde jag kusten och rundade Loch nan Uamh. Här åkte man på en otroligt krokig väg genom lummig skog, med massvis av röda rododendron som växte vilt i skogarna. Vid lunchtid kom jag till Salen som ligger vackert beläget vid Loch Sunart (även om Loch står för sjö, så är det här frågan om vikar eller bukter av havet)
Efter lunch började solen komma fram och jag startade en vådlig resa ner till Kilchoan, där jag skulle ta färjan över till Tobermory på ön Mull. Sista biten var så brant att man satt på tanken. Färjan var en av dom mindre, vars kapten var lång skotte som sjöng och var mycket trevlig. Nu var himlen klarblå och den ca 30 minuter långa överfarten var nog ett av de vackraste avsnitten på hela resan.
Tobermory ligger i en vik med höga berg runt om och när man kommer med färjan ser man först bara ett högt skogsbeväxt berg, men när den rundar detta berg dyker den lilla staden upp med massor med båtar och huvudgatan längs viken. Vid turistinformationen blev jag hänvisad till ett B&B uppe på berget och jag letade mig dit på en slingrande väg som ledde till ett område med relativt nybyggda hus, och fann det.
På kvällen beställde jag bord på en liten restaurang och i väntan på detta och i väntan på detta köpte jag några vykort och gick och satte mej på en pub. När jag suttit där ett tag fick jag sällskap med ett gäng skottar som var i Tobermory och dök. Det var gott om vrak utanför så det var populärt att dyka där. Innan jag gick för att äta så tipsade dom att jag borde komma tillbaka senare då två av Skottlands populäraste trubadurer skulle vara på puben på kvällen.
Efter en mycket god räkmåltid gick jag tillbaka till puben, Mishnash, och nu var där tryck. Folk stod ända ut på gatan. Men jag lyckades ta mej fram till baren och det blev en härlig natt med underbar stämning, trevligt folk och mycket skotsk folkmusik.
Tisdag 16 juli.
Vid 8-tiden åt jag frukost med en underbar utsikt över Tobermory, där viken låg lika blå som himlen ovanför och efter en "full English breakfast" så startade jag upp Velon för färd mot en ö som heter Iona och ligger längst ut i sydvästra Mull.
Vägen dit var något man måste uppleva. Först åkte jag upp på hedarna och rakt över till västra kusten, där följde krokvägen kustlinjen, men den lodräta bergväggen på insidan och det blå havet på utsidan. Efter att ha åkt ca 50 km på dessa vägar åkte jag rakt västerut till färjan som skulle ta mej över Sound of Iona. Till Iona får man inte ta med något fordon, så jag parkerade Velon i hamnen i Fionnphort.
Denna ö har mycket gamla anor med ett kloster från 500-talet och en gammal kyrka -- påminner lite om Visingsö, bara lite mer bergig. Efter besöket på Iona körde jag mot östra sidan av Mull. Nu åkte jag rakt över ön längs Glen More. Denna väg går uppe på höglandet utmed älven Coladoit med ett antal sjöar. Kom till Craignure där jag skulle ta färjan till Oban.
När jag ställer mej i bilkön till färjan så upptäcker jag plötsligt att jag står mitt ibland dom dykande skottarna från puben Mishnash kvällen innan. Nu fick jag en möjlighet att ta en bild på hela gänget innan färjan skulle ta oss över till fastlandet igen. Kom över till Oban och åkte rakt söderut längs kusten. Stannade i Ardrishaig på ett gammal hotell som hette Royal. Här fick jag det största rummet på resan och det var nog på 30 m2. Från Ardrishaig går en kanal med slussar norrut mot havet.
Längs denna hittade jag ett gammal hotell och togs emot av en äldre värdinna. Jag var ju inte precis välklädd så jag frågade lite försiktigt om jag kunde äta middag där och det gick bra. Jag fick menyn och beställde en öl i baren.
Här satt ett par, ett par grånande gentlemän som samtalade och en annan som läste. Jag satte mej ner och tog fram kartan och min anteckningsbok för att skriva lite om dagens resa. När mannen, som hade frun med sig, frågade var jag kom ifrån. Jag sa Sverige och berättade att jag åkte runt på en Velocette.
Velocette, sa mannen med ett leende, jag åkte Velocette 500cc på 50-talet. Det var en snabb "bike". Det blev en öl till och middagen fick vänta lite.
Onsdag 17 juli.
Lämnade hotell Royal i strålande solsken och åkte i riktning mot Tabert. Tog en mindre väg som gick runt en udde utmed havet med små alldeles vita sandstränder mellan klipporna. Sedan kom jag in i ett område som heter Achaglachgach forest (uttala det).
Här var vägen spikrak i tre-fyra kilometer och gick genom en enormt tät skog av Blågran. Sedan gick det med 18% lutning utför genom en lövskogstunnel. Tog en liten paus i Tarbert, som låg fint med en småbåtshamn. Tarbert ligger på norra spetsen av en halvö som heter Kintyre. Jag följde västra sidan ner till Campbeltown. Här var landskapet mera flackt och påminde om den svenska västkusten ex. runt Halmstad. Jag fortsatte rakt igenom Campbeltown och drog mig norrut och följde östra sidan mot Claonaig. Efter några kilometer blev landskapet åter starkt kuperat med "single road" igen upp på hedarna, för att sedan åka störtlopp med tvära svängar ner mot Claonaig.
Här gick det med 20% lutning utför -- 2:ans växel i och hoppas att handbroms vajern höll, annars skulle man få studera skogen på nära håll. Härifrån tog jag färjan över till den sista ön, Isle of Arran. Infarten till Lochranza på Arran var mycket fin då hamnen ligger i en vik med höga berg runtom.
Kustvägen söderut, som jag följde, gick som slickad utmed havet och bitvis uthuggen i berget. Vid Blackwaterfoot vek jag av på en smal väg som gick rakt över ön till Brodrick. Vägen heter The String road och gick i en dal uppe på dom öppna hedarna, med ett vattendrag utmed vägen och mäktiga berg runtom. Vägen avslutades med häftig utförskörning ner till Brodrick. Brodrick var en riktig sommarstad.
Hit åker många från fastlandet för en dag, eller stanna längre för att bada och sola. På turistinfon fick damen leta länge innan hon fann ett ledigt B&B för mig, och som hon sa' ett mycket litet sådant. Det låg en bit ovanför huvudgatan och Alma som ägde stället visade mej rummet högst upp, som inte var på mer än ca 2-3 m2, men i gengäld kostade det inte mer än 12 pound. Jag skulle ju bara sova där över natten, för färjan gick kl 08.20 på morgonen.
Torsdag 18 juli.
Efter tidig frukost åkte jag ner till färjan som skulle ta mej över till Ardrossan, där överfarten tog drygt en timme. Åkte sedan rakt österut över Kilmarnock, Peebles till Galashiels, där jag tog söderut.
Jag hade planerat att hitta någonstans att bo en 5-6 mil nordost om Newcastle. När jag kom A68 från Jedburg så finns där ett område som är grönt på kartan, Forest Park, och i kanten på den ligger Bellingham. Där hade jag tänkt att stanna över natten och kom dit ganska tidigt på eftermiddagen. Här fanns två lediga B&B för natten, mycket fina och dyra, men eftersom det var sista natten så tog jag ett med TV för 22 pound.
Efter att ha lastat av min packning tänkte jag att det kunde vara intressant att ta en utflykt in i "Border Forest Park" (jag jobbar själv med skog). Åkte vägen upp förbi Kielder Water och kom till Kileder där man fick betala 1 pound för att få åka en asfalterad väg genom detta skogsområde. Återvände sedan till Bellingham -- det blev tidigt i säng för att vara utvilad till nästa dag.
Fredag 19 juli.
Startade vid halv 9-tiden från Bellingham för att åka de ca 80 km till färjan i Newcastle och var där ca 1 timme före dess avgång. Efter att ha kört ombord och surrat Velon, sökte jag upp min hytt och det kändes skönt att vara på plats.
På färjan träffade jag både dom jag träffat i Borås på vägen ner och Håkan och Mia från mötet i Skottland.
Lördag 20 juli.
Vaknade vid 9-tiden och gick ut på däck. Det var mycket fint väder. Åt en frukost, sedan var det bara att vänta tills vi anlöpte Göteborg. Svensk mark under däcken, höger sida på vägen och raka spåret hem till Sandhem, där jag var kl. 13.00.
230 mil totalt -- Ett tändstiftbyte -- 2 liter
olja. Det lönar sig att åka engelsk kvalitet! Bengt-Olof
Karlsson, Sandhem.
