Var i USA 91 för att hälsa på släkten, närmare bestämt Chicago - en jävla stor stad förresten. Varuhus stora som får gallerierna i Stockholm att framstå som utedass. Har även släkt c:a 15 mil norrut, ett ställe som heter Antioch. Det är då denna killen som jag bett om hjälp att finna objekt Håde.
Vi hade bestämt att även så besöka HD fabriken som inte ligger speciellt långt från det samhälle han bor i, men vad händer. Jo kvällen innan han ska hämta mig börjar så ett sjuhelvetes snöoväder, i mitt tycke ett mycket lätt snöfall men med Amerikanska mått skulle det inte ens gå att vistas ute i detta oväder. Men man är ju svensk viking, jag tar på mig mina skor, till mina släktingars fasa förklarar jag för de att detta inte är värre än ett lätt sommar regn i Sverige. Jag får höra: Crazy Swede. Jag gick så ut, begav mig till kvarterskrogen där jag möttes av en mycket låst dörr med en lapp som förklarade att krogen var stängd pga. det stora snöovädret.
Det blev en vandring tillbaka till släkten som undrade varför det blev en så kort visit på krogen, jag förklarade läget med den mycket låsta dörren med vidhängande lapp. Jag tyckte mig höra från någon som sa: Aha, vad det inte det jag sa. Jag låtsades inte om att jag hörde utan jag sjönk djupt ned i soffan muttrande: Fan, jag som ville ha en gin och tonic. Som en skänk från ovan var det någon som uppfattade mitt mutter, 1½ minut senare satt jag med min gin och tonic framför mig med en Amris jämte mig som sa: -"Vi trodde inte att du tog kröken". Den kvällen blev lång och framemot natten väldigt suddig. Detta var då en fredag. Dagen efter hörde jag på nyheterna att ett stort antal människor frusit ihjäl då främst de som inte hade det så bra ställt.
Följande söndag kom då killen som skulle ta mig till HD fabriken för att hämta mig, besök pga. det var ju helg men middag skulle det ju bjudas på tyckte han ju.
Samtidigt som jag steg in i bilen slängde jag ett getöga på vänster framdäck som jag för övrigt såg inifrån passagerarsätet om jag tittade snett ner och en bit framåt till höger, jag tror inte det däcket varit närmare ett mönster på ett antal mil men som han sa chaffisen: Jag har ett reservhjul med om i fall att.
Jag frågade inte om det var mönster på det. Han kanske hade en reservkarros med också med tanke på utsikten från passagerarsätet. Middag inmundigades efteråt ville han visa mig sitt innersta, då garaget. Han öppnade dörren, uppställt var då fyra st. pingisbord fullt med delar till olika hådear. Jag brydde mig inte om att fråga om han spelade pingis, det var ju inga nät uppspända och inte såg jag några rack heller.
Han påstod att där låg sju stycken hådear på borden, det gjorde det säkert. Allt skulle sättas ihop. Jag kliade mig i huvudet ock frågade när? Jag fick till svar: Tja kvällen är ung, har du något för dig. Detta var Söndag.
Dagen efter, Måndag kl 09.45 gick min flight från O`Hare airport tillbaka till destination Svedala.
Jag tänkte mycket på detta garage i Illinois, på killen som inte spelade pingis och som bortom sina pingisbord hade sin ögonsten hopsatt, en gammal panna. Jag glömmer aldrig mullret denna maskin gav ifrån sig, leendet på läpparna ögonen som lyste när han drog på gas. Jag lutade mig tillbaka i flygplansfåtöljen med en gin och tonic och bara mindes tillbaka, när han drog på gasen.
Man kunde ju inte låta bli att liksom i drömmen hjälpa till att gasa, då jag plötsligt ryckte till över att jag hällt en gin ock tonic över mina byxor samt att jag ska förklara för flygvärdinnan när jag ber om en bunt servetter för att jag vred på gasen på en HåDe.
Hon frågade med ett mycket brett leende: - "Här och nu i flygplanet?"
(Berättat av Uffe Pramberg)